Jugurten är SLUT.

JUGURTEN ÄR SLUT.
Och vadfan hade de tänkt att jag ska äta till morgonmål halv ett på dagen NU då? Jag hade ju sedan igår kväll planerat att äta samma sak som igår, alltså grynost blandat med mangojugurt. Vilket jag INTE kan göra nu, när NÅGON har ätit upp denna tidigare nämnda jugurt. Det finns ingen ersättning, ingen naturell jugurt, ingenting. Att bara äta grynost kommer inte på fråga, för vem blir nu mätt av det? Ingen. Absolut inte jag i alla fall.
Hur ska jag nu få i mig dagens viktigaste mål mat när det inte finns någon jugurt? Ska jag äta NUDLAR kanske?? Eller vänta lite... ja, kanske en smörgås med ankpaté duger...

Irrelevant bajs ur mitt huvud #5

JAG ORKAR INTE. Vad är det jag inte orkar?
Skriva!! Nej fy sjutton, mår illa i fingrarna.
Tänka! Usch, nej.
Vill ut och ta frisk luft men jag orkar inte för det är kallt och fult väder. Hej, kolla, man kan tolka den där meningen på två sätt. Antingen att vädret i sig är kallt och fult, eller att det är kallt men dessutom fult väder. Vad jag hade i åtanke när jag skrev var att det är kallt och dessutom fult väder men det andra (eller i ordning första) påståendet stämmer nog också överens med verkligheten. De båda påståendena säger ungefär samma sak men det finns en nyansskillnad. Jättekul. Nu ska jag kanske gå och göra någonting.

Julklappar - vad det är och inte är.

Idag är det den tjugofjärde december. I bland annat Finland och Sverige firar man jul detta datum. Vissa firar den till minne av Jesus födelse, andra (som jag) firar jul för att det är trevligt och mysigt.
För mig handlade julen mycket om att få paket när jag var liten. Man fick mycket julklappar och åt god mat, sedan så brydde man inte sig så mycket om andra saker. Utom att man fick se Kalle Anka på tv såklart.
Nu. Jag vet inte. Julklappar känns inte så viktiga, varken att få eller att köpa. Det är viktigare att ta det lugnt och få chilla med varann, ge varandra något man verkligen vill ge. Om det så är tid, gemenskap eller en sak. Med tid menar jag att man gör något själv som bakar, ritar eller (min hatgrej som säkert många tycker om) pysslar. Till exempel. Det finns ju så mycket mera man kan göra som kräver att man sätter ner lite av sin egen tid på något man vill ge bort.
Ändå har jag fått en jordglob, ett Loranga, Mazarin och Dartanjang-seriemagasin, boxers, godis och pengar. Tror inte att jag ska önska mig något nästa år. (Fast jordgloben är jättecool, tack mamma!)

Här är en bitter jultomte som jag målade under dagens lopp. (vet inte hur bilderna blev sådär sneda)

Barnprogram - lite läskigt men inte så farligt.

Varför går inte detta barnprogram på TV? Och om det gör det eller har gjort det, varför har jag inte sett det?

Fast i och för sig är det ju en film, ska nog ta och se hela nån gång.

Omelett och *något som rimmar på omelett men inte låter totalt skit*

Recept på skitanuskakkajättegod omelett:
Du behöver:
1 lök, ingen speciell sort. Eller, de lökar man oftast brukar ha och som jag hade var ju en gul lök och det är ju en speciell sort...
ALLTSÅ
1 gul lök
en eller två tomater, beroende på storlek, tycke och smak.
lagom mycket soltorkade tomater
chilisås
salt och peppar
något att steka i, typ smör.

1. Hacka löken (gråt lite också) och stek den tills den är brun och skrumpen.
2. Hacka tomaten och släng ner den i stekpannan. Gör likadant med den andra om du har två.
3. Hacka eller klipp de soltorkade tomaterna i bitar och låt dem möta samma öde som tidigare ingredienser.
4. Knäck äggen och lägg dem i pannan, stekpannan då, inte din egen panna (även om man faktiskt kan göra en ansiktsmask av ägg men nu är vi hungriga och vill äta dem).
5. Tryck i lite chilisås efter behag och rör om lite. Avsluta med att salta och peppra.
6. Lägg upp på en tallrik och ät. Man kan ju äta direkt från stekpannan om den är tillräckligt liten eller om man är tillräckligt desperat.

Jag borde kanske lägga upp en bild på maträtten men jag fotade den aldrig. Bäst var väl det, det såg ganska märkligt ut. Här är i alla fall jag som äter nudlar.

Saxar.

Lektion 1 i sakkunskap.
Idag ska vi prata om saxar. Saxar används oftast till att klippa saker i två eller eventuellt flera delar. Saxar kan vara vassa eller spilta. Förr i tiden var saxar av järn och då blev de rostiga. Nuförtiden är saxar inte rostiga. Saxar kan vara taggiga så att det man klipper får taggiga kanter. Många saxar är gröna men jättemånga saxar är orangea eller gula också. Självfallet kan de vara vilken färg som helst men nämnda färger är vanliga. Saxar kan vara anpassade till vänster- eller högerhänder. Om man klipper med en vänsterhandssax med höger hand så är det obekvämt. Man ska inte göra det.

Typisk grön vänsterhandssax.

Typisk gammal rostig sax.

(Detta inlägg var inspirerat av min och Julias diskussion om pajtor, bollar och dylikt. Bara för att jag inte kan ta all creds för det.)

Några kilo huvudhår mindre

Klippte mitt hår idag.
Blev otroligt irriterad på mitt märkliga, torra och ostrukturerade hår att jag kände mig tvungen att göra något åt det. Funderade först på något skinhead-aktigt men kom fram till att jag säkert skulle ha ångrat mig efter några veckor. Klippte istället fram öronen och luggen blev rak. Jättekonstig frisyr men samtidigt jättekul med variation. Fast egentligen är det ju jätteonödigt att jag skriver allt det här, eftersom att jag helt jättesäkert kommer att lägga upp en bild i slutet av inlägget. Jag tycker att det är en jättebra idé att göra det.
För övrigt sitter jag och äter en apelsin just nu. Känner hur saften fräter på mina tänder samtidigt som jag hör smaskanden från "Halv åtta hos mig" i TV:n, vilken min mamma sitter framför och väntar på att Ernst ska dyka upp. Jag borde nog göra läxor eller något nu tror jag. Troligen kommer jag inte att göra det.
Aja, här kommer mitt hår, i alla fall. (det ser mycket märkligare ut IRL än på bild, fast så är det ju alltid)

Dagens.. näe, alltså fredagens outfit

Det är ingen idé att låtsas som att man inte är utseendesfixerad när man är det. Inte för att jag någon gång har påstått motsatsen heller men så var det ju inte det som det var frågan om heller. Kläder, smink och hår ÄR roligt, det går inte att förneka. Bästa är det då man hittar världens snyggaste kofta, skor eller rävboa på loppis för en struntsumma pengar (i och för sig var räven 40 € så den köpte jag aldrig). Hade aldrig tänt posta något "dagens outfit-inlägg" och ska hålla mig till det också, här kommer alltså fredagens outfit istället. Håll till godo.

Derpigt ansikte är derpigt. Och vi alla älskar det!

Irrelevant bajs ur mitt huvud #4

Men ja. Nu ska jag bara skita ner mig verbalt eller något. "Man börjar inte meningar med MEN!!11!!" Jag bryr mig inte och tror definitivt inte att någon annan gör det heller.
Idag hade jag ett förhör i historia, eller var det ett prov? Nej, ett förhör var det nog. Kanske en hybrid mellan ett prov och ett förhör eller ett muterat prov. Fast kanske inte muterat, mera som stympat eller inte fullt moget ännu. Hur som helst, om det var ett prova eller ett förhör är inte det väsentliga (eller är det?) utan vitsen var att jag tro att det gick ganska bra. Kände inte som man ibland gör efter prov att "Nej, vad var det nu igen *kollar i boken* ja JUST DE, varför kom jag inte på det DÅ!!!" eller ".... va hadd vi prov om riktigt?" eller liknande (förmodligen för att det inte var ett riktigt prov). Snarare bara den sköna tomheten av att ha skrivit ut all sin kunskap på ett rutigt papper med marginal i kanten och namn högst upp hörnet och lämnat den där för att sen känna hur den gradvis sipprar in i en på nytt. Fast man märker ju inte egentligen det, så känna var väl fel ord men det skiter jag i.
Min häst är fin. Det är halt ute. Jag har ännu mindre att skriva om än vad jag hade då jag började. Gute Nacht.

Idol, lite tankar och sådär.

På tal om Idol (eller ja, inte på tal om men ikväll råkade det ju vara final i Idol, så därför) så började jag kolla på klipp från Idol 2009. Ja, också jag kollar på det. Hade (nästan) helt och hållet glömt bort vilket fantastiskt Idol-år det var. Det sämsta var att Erik vann men jag är nog inte så hemskt bitter över det längre nu då jag inser att majoriteten som röstade antagligen var fjortisar och allmänt korkade mänskor. Vet inte vad jag har för mening med det här, men kände mig tvungen att skriva hur bra Calle Kristiansson var. Tänker inte skriva om hur jävla bra han sjunger utan ett videoklipp (den jävla låten som spelas gång på gång i mitt huvud just nu) får demonstrera mina tankar och känslor. (haha)
Eller, ja, två låtar.

Ska säga lite om årets final. Robin skulle ha vunnit. Amanda kan ta sina ögonbryn och sitt hår och gå hem och flåsa och flämta om hon tycker att det är kul, ändå måste jag motvilligt erkänna (lika mycket för mig själv som för andra) att hon sjunger riktigt bra. Robin var bara bättre.

Råttsvans i nacken

Så jag var alltså på google bilder, minding my my buisness och sökte på fula frisyrer att mobba. Sökordet denna speciella gång var "rat tail", ni vet en sån där ful slinga som många pojkar hade när de var små. Otroligt fult men lite gulligt på småpojkar ändå. I alla fall så kom det mitt i allt upp en sån här bild

Hmm. Ser ut som en råttsvans. Lägg också märke till det tunna, saliga hårlagret på den också. Usch. Inget jag skulle vilja ha i alla fall. Eller något jag över huvudtaget vill komma i kontakt med. Okej, det är inte så farligt, troligen går den att operera bort men det gör den inte mindre äcklig för det.

Usch.

Mordet på Junko Furuta - och lite om mänskor i allmänhet

Vet inte hur nytt eller gammalt, känt eller okänt det här är men vill ändå dela med mig av det eftersom att jag nyss  läste om det. "Vad fan talar hon om?" kanske du tänker men naturligtvis är det precis som rubriken säger. Mordet på Junko Furuta. Ska berätta lite kort om det, även om du naturligtvis kommer att läsa hela Wikipedia-artikeln (länk längst nere på sidan) om det efter att du har läst detta.
Alltså Junko blev torterad i 44 dagar. Hon blev inte "bara" sparkad och slagen, nejdå, hon våldtogs ungefär 400 gånger, fick bland annat en het glödlampa och en sax uppstoppad i underlivet, de förde in fyrverkerier i hennes anus och tände på dem, hon blev forcerad att dricka sitt eget kiss, hennes ögonlock blev brända med en tändare. Hennes mage kunde tillslut inte ens ta emot vatten, hon spydde alltså upp vanligt vatten. Tillslut hällde de tändvätska över hennes armar, ben, ansikte och mage och tände på henne. Denna slutgiltiga tortyr räckte i två timmar och hon dog i smärtor och ensam.
Jag tycker att du ska läsa hela artikeln, blunda inte för verkligheten. Du kanske lever ett bra liv men sådant här händer över hela världen. Det är oftast inget vi kan göra något åt, mänskor är födda onda. Eller är vi egentligen onda? Mänskan i sig är kanske inte ond men det är hennes handlingar som är onda, som gör världen till en hemsk plats. Men det vet inte vi, som sitter här framför våra datorer och blir allt fetare och fetare, får allt större ego och blir allt mer naiva. Vi vet inget, förrän det drabbar oss. Men såklart tror vi inte att de kommer att göra det, för vi bor ju i lilla, sketna, trygga Finland.
Jag kan hålla på länge till men det orkar jag inte, här kommer länken. Läs den och håll käften.

Murder of Junko Furuta
En facebookgrupp, står lite andra saker än på Wikipedia. LÄS.

Lite funderingar på morgonen, om vintern och sådär.

Sitter för tillfället med lite hungrigt knorrande mage och väntar på att mina bröd ska hoppa upp ur rosten. Det är alltså tredje december och ingen snö har hittills uppenbarat sig på marken. Jag var inte så speciellt glad över tanken på vinter, snö och kyla när november började sin gång, men som det är nu så skulle det nog vara lite trevligt med snö. Ja, nog är det hopplöst när till och med jag vill att det ska börja snöa. Eller hopplöst vet jag inte men man kan ju tala om snöbrist. Samtidigt som jag vill ha ett lagom tjockt snötäcke på marken (kanske sådär 20 cm) så längtar jag till våren. Känslan då solen börjar skina om dagarna, snön smälter och fåglarna börjar kvittra är obeskrivbar. Då vintern äntligen börjar släppa sitt järngrepp den har om landet. Som det ser ut nu så (jävla skinka som inte hålls på brödet) kunde man ju tro att det fortfarande är i mitten av oktober.
Men, ska väl inte snön komma nån gång i alla fall.

Sådär på tal om sommar, sol och svalkande vindar.

Diktande på full mage

Mat
Man tillreder den, äter den och skiter till sist ut den.
Kanske man tar en kakbit och lite kaffe efteråt,
kanske inte
Vegetariskt, organiskt, ekologiskt
Skräpmat, skitmat, god mat
Ensam eller i någons sällskap
Den sista eller den första måltiden
Slemmig eller torftig
I alla fall är det mat.

Jag gillar min ofattbara förmåga att skriva vackra dikter. Skulle testa hur det blev och så där slutade det. Med en dikt om mat. Fucking mat.
Kanske för att jag är löjligt mätt just nu.
*surr surr* Nu står det still i mitt huvud, då slänger jag bara upp en bild ännu och sedan får det vara. Tack och hej!

Jag kan också ta bilder, jättelätt, bara att fatta tag i en kamera och trycka av. Inget speciellt med det.

Lite musik och chill, sådär.

Generellt tycker jag att liknande låttexter är lite så där smått äckliga och klyschiga. Hur som helst gillar jag låtar på svenska och den är bra. Vadå.

OCH finska är ett mycket vackert språk att sjunga på. Den här låten gillar jag också väldigt mycket.

Sedan så har jag ännu inte alla kursböcker.
Och så känner jag mig lite uppgiven över hur vissa beter sig mot andra. Allt möjligt folk finns det.

Klotterkonstnär

Lite av ens konstnärliga sida kommer ju fram då man sitter i skolan. Please enjoy!

Äh, typ så där, va. Bara ett axplock.

Tatueringar (hittar inte på någon bra titel men det finns mycket fult)

Tatueringar. Kan vara snyggt. Dock inte om tatueringsmotivet är något av följande:

1. TRIBAL-FUCKING-TATUERINGAR. USCHUSHCSUHCUXHUSHCUH!!!!!!!!! UUUJJJJ!

USCH. FUUUUUULT!!!

2. Klyschiga citat och talesätt. Speciellt Carpe Diem.

MEN naturligtvis har "Carpe Diem" fått konkurrens i form av andra äckliga talesätt.










3. Flames. 'Nuff said, finner inga ord för hur horribelt det ser ut.

4. Allt som sitter i svanken.

BLAND ANNAT. Det finns nog mycket annat som är fult också.


Om man nu mot all förmodan inte vill följa mina råd och bli en bra mänska med ett högt människovärde ska man kanske ta och tatuera in Carpe Diem i svanken, i tribaler och med flames runt om. Det är säkert jättefint det också. (OBS om du blev förolämpad av något som stod här tänker inte jag ta konsekvenserna. Det är trots allt ditt eget fel att du inte vet bättre än att ha dålig tatueringssmak. Om du fortfarande sitter där hemma på din feta röv och är arg, kanske du ska ta och skicka mig en snäll kommentar om att jag ska tänka mig för innan jag kastar mig över diverse korkade mänskor. Tack.)

Potatismos - den nakna sanningen

Potatismos. Alla vet nog vad det är, vem har nu inte ätit potatismos någon gång? Men, vad är det EGENTLIGEN?

Den potatismos som serveras i diverse skolor är ofta gjord på så kallat potatismospulver. Detta pulver har den egenskapen att det håller sig väldigt länge, utan att smaken förändras desto mer. Dock endast om man tillsätter kopiösa mängder med salt. Man kan tycka att moset är salt när man först smakar det, men efter några år har saltet frätt sönder ens smaklökar så till den grad att man inte märker av något speciellt.

Den finns också en till orsak varför de saltar moset så mycket. Det är för att salt har en konserverande effekt på moset och i och med det kan de återanvända samma mos en månad senare när samma skolmat ska serveras. De vill tillaga så stora mängder mat åt gången som möjligt, eftersom att det naturligtvis är billigare. Allt handlar bara om att spara pengar i mattantsbranschen.

(Ska tillägga i en liten parentes att det var jag och Noomi som förde en liknande konversation när vi cyklade. Det bör även nämnas att moset inte på något vis är äckligt, bara lite salt. I alla fall i vissa skolor.)

Irrelevant bajs ur mitt huvud #3

En till jävla bild, gammal tho. -->

Alltså.
Nu har jag grunnat och tänkt på den här titeln ett tag och kommit fram till ett klart och tydligt fakta. Den är, så att säga, lite konstig. Om inte till och med felaktig. "Irrelevant". Irrelevant till vad? Till mitt liv? Nej, eftersom att det är vad jag har tänkt på under en viss period i mitt liv. Irrelevant till bloggen då? Haha, verkligen inte eftersom att hela mitt bloggande bara handlar om att skriva ner skit för skojs skull. Men kan det inte vara så att bajset jag tänker på och skriver ner bara är irrelevant till hela universum? Vad skrev jag just. Har ingen aning om hur det där kom dit, men svaret på frågan är antagligen: Ibland. Kanske. I alla fall en gång i veckan.
Mysteriet förblir dock förmodligen olöst för all framtid.

OBS! Detta är inte ett inlägg!

Blev inget inlägg idag (haha, som om jag ändå skulle blogga vare dag. pfft.) men ska bara meddela att jag har en jättejobbig finne på kinden. JÄTTEJOBBIG. Ta och känn efter hur mycket ni bryr er, bli inte överväldigade av den massiva brykänslan bara. Vet att den kan vara ganska så överväldigande när man inte är van.
Har sett på en Marimekkoutställning idag och den inspirerade mig att sy klänningar a' la 1920. Mmmm~
Långa, svarta klänningar i plisserat tyg. Ingen speciell skärning eller något, bara tidlöst och vackert. Troligen kommer det INTE att hända inom en snar framtid, buhu.
Känner mig manad att stänga datorn och gå och lägga mig nu. Det beror inte på att klockan är för mycket, nejdå, det bror på att... ATT JAG KÄNNER FÖR DET, just det. Gonatt.

Irrelevant bajs ur mitt huvud #2

En jävla bild jag ritade nån gång i tiden -->

Tomt. Bara helt tomt. Ingen hjärnaktivitet alls, överhuvud taget. Borde skriva om något, eller så inte.
Det kunde ju också vara så att mitt tankeorgan är väldigt aktivt men i så fall är jag ändå inte kapabel att ordna upp dessa så kallade tankar till något sammanhängande. Vilket ju är synd, eftersom... Öh, jag vet inte ens varför det är synd. Alltså inte synd som att man har syndat, utan synd som i att det är tråkigt eller ledsamt.
Känner mig flottig, tråkig, och oinspirerad. Dessutom så har jag ont i magen och i bröstet där min ponny bet mig idag. Det ser ungefär ut som världens mest brutala sugmärke, mmmkay, 'nuff said?
KTHXBAI. (<--mainstream outro)

Kastar russin åt katterna

Kommer ihåg back in the days då vi hade katt. Han hette Jum-Jum, efter killen i Astrid Lindgrens saga Mio min Mio. Naturligtvis visste inte jag det då jag var liten, så när jag hörde den för första gången trodde jag att seriefiguren bara RÅKADE ha samma namn som vår katt.
Fakta om Jum-Jum:
Han blev 15 år gammal.
Han var halvangora vilket innebar att pälsen var som en enda stor dreadlock. Nästan.
Han tyckte om russin och ost, utöver det också kattmat och hela grillade kycklingar.
Han var svart (EGENTLIGEN) men på grund av ålder var nog största delen av pälsen grå.
Vår hund var lite rädd för honom. Han hatade henne.

Nu finns han i himlen tillsammans med moffa. Han äter russin och stulna grillade kycklingar och moffa sitter brevid i en gungstol med sina svarta finskor på och skrattar åt honom och säger: "Nå voi noo er 'a taso!"
Det vet jag. För jag vet allt, i alla fall det som inte går att bevisa.

Sned.

Här kommer en lista över saker jag är irriterad på just nu.

Jag är sned. Troligen är det möjligt att fixa till det hos en naprapath eller fysioterapeut. But still, jag är sned.

Min häst är sned. Han varken tar stöd eller lyssnar särskilt bra på vänster tygel.

Mitt hår ser bara för hjäfvligt ut. Ursäkta kraftuttrycket.

Jag har slösat onödigt mycket pengar på godis, glass etc under de få år jag har bestämt över såna saker själv.

Hans tatuering är ju asball :( Gillar ordet "asball", bara för att det är så svenskt.

Ge mig ovanstående saker nu. Jag är trött. Auf Wiedersehen.

Irrelevant bajs ur mitt huvud #1

Nu har jag lusta att bara skriva om ingenting, så därför tänker jag göra det också. FÖR ATT JAG KAN. [arrogant] Jag gillar att tänka, något jag inte är helt fullt kapabel att göra nu, i varje fall inte sammanhängande vilket kommer att märkas på blogginlägget. Jag skulle vilja klämma in orden "häpna", "rodna", "förundras" och "relevant" i sammanhang som är figursydda för just de orden. Tyvärr orkar jag inte med det så jag skriver bara ut dem rätt och slätt:

Häpna

Rodna

Förundras

Relevant

Fabulöst. Extraordinärt (vad betyder det ens?). Helt jävla fantastiskt. Synd bara att jag inte orkar skriva längre, så är det då man har en konstnärssjäl. Man kan bara skriva då man har inspirationen men det förstår väl inte alla vanliga, gråa, lägre stående tråk-mänskor. (jag var inte seriös nu)
Var beredda på fler inlägg av den här sorten.

Hüvasti ~

Jag vet

De flesta vet att man inte alltid säger vad man menar. Nu talar jag verkligen inte om att vissa mindre intelligenta individer av könet kvinna säger sådana saker som "Nä, jag mår bra" även om sorgen håller på att äta upp dem inifrån, eller "Nej, du har inte gjort något fel" när de menar "Jag hatar dig och vill att du ska brinna i helvetet!!! :@". Näääe. Jag tänkte bara nämna kort att jag har märkt att jag säger "Jag vet" ganska ofta. Mestadels är det min mamma som drabbas av det. Till exempel kan hon säga att det finns mat i kylskåpet som jag kan äta, jag svarar JA VEEET!! även om jag inte visste det. Eller så kan någon säga något som man inte visste, men faktum att det är på det viset är ändå så uppenbart att man säger "Jag vet", även om man inte visste.
Min slutsats av detta: "Jag vet" betyder inte alltid att man visste det från förr, man säger det ofta när man menar "Jag visste det inte, men nu när du säger det så är det ju uppenbart att det är på det viset". Jaha, det var ju långt. Ska jag säga det då istället? Nej, utan i stället för att läsa upp hela den novellen när det kommer en sådan situation så säger man helt enkelt bara "Jag vet". Ingen kommer ändå att bry sig.

Hur räknar man ut volymen på ett nästan-halvklot?

Ibland vet man inte riktigt hur man lyckas med olika saker i livet.Det kan vara allt från att skriva 9+ i ett biologiprov till att misslyckas, dock sker det sistnämnda betydligt oftare. Vilket ju är lite tråkigt. En sak jag och några andra har lyckats med idag är att just misslyckas. Jag ska ta det från början.
      På dagens fysiklektion fick vi i uppgift att räkna ut massan på en pelare formad som ett rätblock med ett fult nästan-halvklot på toppen. Vi visste redan vad den underbart fula skulpturen hade för densitet så det var bara att ge sig ut och mäta, räkna ut volymen och efter det räkna ut massan. Tydligen var det inte det för oss. Istället för att räkna ut vad skiten vägde gjorde vi en massa uträkningar om andra mer eller mindre irrelevanta saker och slösade vår tid på det. Tydligen tyckte vi det var ofantligt kul att pracka.
      Hur som helst fick vi aldrig reda på vad pelaren vägde (vad  u det EGENTLIGEN ska vara bra för).
Lite utdrag ur en vanlig skoldag, sådär.

En lame söndagsmorgon

Så när man nu då har en blogg, vilken man har startat för att kunna skriva av sig, så vet man ju så klart inte vad man ska skriva om. Jag kunde ju så klart skriva om vad jag har gjort idag. Ja, så får det bli.
Jag vaknade cirka 09.05. Jag gnuggade sömnen ur ögonen och gäspade (nej jag gäspade faktiskt inte, men det lät bra) lite. Kollade lite åt sidan och tog upp boken jag håller på att läsa; Vargbröder: Ondskans schaman. Läste i den till lite över 10 och fick under den tiden, för andra gången, reda på hur Torak gick till ekschamanen för att döda honom, men misslyckas och brinner i stället nästan upp. Inte oväntat, men så går det då man läser om en bok. Sedan klättrade jag ner ur sängen och kände mig otroligt lame. Gick fram till dörren och funderade under tiden på huruvida jag skulle ta på mig sockor eller inte. Jag beslöt mig för att lämna sockorna i sängen och tog tag i den kalla dörrhandtaget och öppnade dörren.Jag steg in en ny värld, full av möjligheter men istället för att ta vara på de möjligheterna for jag på WC.
   Efter det fantastiska toalettbesöket, som hade ändrat min syn på livet knäppte jag på datorn och här sitter jag nu.
Nääe, jag vet inte om det här med att skriva om vad jag gör om dagarna var en så bra idé i alla fall. Får nog komma på något annat att skriva om i fortsättningen...

...en till blogg?

Bestämde mig för att starta en blogg jag också. Inte för att vara mainstream, inte för att vara som alla andra eller för att jag tror att folk faktiskt vill veta vad jag gör om dagarna. Nej, jag vill blogga för att:

1. Få utlopp för mina tankar. Jag tycker att det är roligt att skriva och uttrycka mig verbalt och vill gärna bli bättre på det, så varför inte starta en blogg där folk kan se vad man skriver också?

2. Inspirera och bli inspirerad. Vad skulle inte vara roligare än att veta att man har inspirerat någon att göra något bra (eller dåligt, ingen skillnad)? Dessutom tror jag att man kan bli inspirerad av sig själv också, genom att skriva och uttrycka sig tror jag att man lättare får inspiration till annat också.

3. Att bara få skriva vad man vill och när. I skolan får man ju skriva mycket. Dock inte vad man vill, när man vill och hur mycket (eller i många fall, lite) man vill.

En sak till. Jag _hatar_ när folk skriver talspråk/dialekt genom heeeeela inläggen, ser fult och oengagerat ut. Jag kommer inte att göra så, utan ska sträva efter att göra inläggen personliga utan att behöva ta till "metoder" som att skriva slang, eller, ja liknande.

Har väl inte mera att tillägga i detta första, pinsamma, introduktionsinlägg. Farväl, tillsvidare i alla fall.