Men ja. Nu ska jag bara skita ner mig verbalt eller något. "Man börjar inte meningar med MEN!!11!!" Jag bryr mig inte och tror definitivt inte att någon annan gör det heller.
Idag hade jag ett förhör i historia, eller var det ett prov? Nej, ett förhör var det nog. Kanske en hybrid mellan ett prov och ett förhör eller ett muterat prov. Fast kanske inte muterat, mera som stympat eller inte fullt moget ännu. Hur som helst, om det var ett prova eller ett förhör är inte det väsentliga (eller är det?) utan vitsen var att jag tro att det gick ganska bra. Kände inte som man ibland gör efter prov att "Nej, vad var det nu igen *kollar i boken* ja JUST DE, varför kom jag inte på det DÅ!!!" eller ".... va hadd vi prov om riktigt?" eller liknande (förmodligen för att det inte var ett riktigt prov). Snarare bara den sköna tomheten av att ha skrivit ut all sin kunskap på ett rutigt papper med marginal i kanten och namn högst upp hörnet och lämnat den där för att sen känna hur den gradvis sipprar in i en på nytt. Fast man märker ju inte egentligen det, så känna var väl fel ord men det skiter jag i.
Min häst är fin. Det är halt ute. Jag har ännu mindre att skriva om än vad jag hade då jag började. Gute Nacht.
Men Ellen! Här kommer din språknörd till kusin och berättar att man VISST får börja en mening med ordet men. Så du gör alldeles rätt!
SvaraRaderaOh, tack och lov. Vad jag blir lättad!
SvaraRadera