Lite funderingar på morgonen, om vintern och sådär.

Sitter för tillfället med lite hungrigt knorrande mage och väntar på att mina bröd ska hoppa upp ur rosten. Det är alltså tredje december och ingen snö har hittills uppenbarat sig på marken. Jag var inte så speciellt glad över tanken på vinter, snö och kyla när november började sin gång, men som det är nu så skulle det nog vara lite trevligt med snö. Ja, nog är det hopplöst när till och med jag vill att det ska börja snöa. Eller hopplöst vet jag inte men man kan ju tala om snöbrist. Samtidigt som jag vill ha ett lagom tjockt snötäcke på marken (kanske sådär 20 cm) så längtar jag till våren. Känslan då solen börjar skina om dagarna, snön smälter och fåglarna börjar kvittra är obeskrivbar. Då vintern äntligen börjar släppa sitt järngrepp den har om landet. Som det ser ut nu så (jävla skinka som inte hålls på brödet) kunde man ju tro att det fortfarande är i mitten av oktober.
Men, ska väl inte snön komma nån gång i alla fall.

Sådär på tal om sommar, sol och svalkande vindar.