MEN, insåg jag en dag när ja stod och betade med Benjamin (han åt gräs och jag tittade på, det är ganska underhållande), det här är exakt det man har väntat på hela vintern. Jag hade inte tänkt på det förut och jag brukar inte heller komma ihåg hur mycket man längtar efter sommaren på vintern, när man väl har sommar. Fattar ni? För då man har sommar så tänker man bara "oj oj vad varmt det är men int kan man fara ti fäboda ännu oj oj". Folk borde njuta lite mer av nuet och verkligen tänka på hur skönt det är att kunna gå ut i BARA shorts och linne. Kanske tänka lite på hur usligt det var i vintras (fast lever man verkligen i nuet då, haha) och riktigt känna hur det var det här man längtade efter. För det var det ju.
en kanske... sju år gammal sommarbild av mig och Benjamin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar