tittar ut genom fönstret, himlen är grå eller kanske lite vit. vill att den ska vara blå. blå med inslag av en rosa solnedgång.
får alltid så mycket känslor och tanka i huvudet när det är sent. oftast vill jag rita ut dem, måla, låta färgerna flöda och återberätta mina tankar men det går inte. jag vill berätta för någon hur jag känner men det kan jag inte. dels för att det inte finns någon där för att lyssna för att det är sent men mest för att orden inte räcker till. det är som en känsla som finns långt inne i mig men som ändå tar över allting.
åh, känner att det här blir väldigt oläsligt på något vis. Lägger upp lite musik jag hör på istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar