Glassen är kall och vintern lika så.

Äter blåbärspaj med glass. Eller tvärtom, precis vilken väg man vill ha det. Det är så gott att jag känner mig så här efter varje tugga.

Åh, denna härliga ångest som kommer av att veta att man har läxor att göra men ändå sitter framför datorn. Lite sådär gnagande i ens bakre medvetande (klart att man har ett bakre medvetande) men ändå skuffar man undan det. Ända tills klockan är tio och man borde gå och lägga sig, i alla fall jag. Tanken på att man har läxa i fyra olika ämnen spär dessutom på motviljan att ta itu med dem, fast på samma gång är det en orsak till att vilja börja så fort som möjligt så att man kan bli klar någon gång. Oooh, decisions, desicions.

Annars så lyser månen riktigt fint där ute, gå fast ut och kika lite. Ta med en varm filt och ett par fula tofflor och stå och titta i några sekunder. Att stå och titta är något jag tycker om. Jag kan ibland lämna några minuter och bara titta på allt som händer omkring mig. Bäst är det när man är helt ensam, alternativt har en häst eller en hund med sig, och det är kväll. Att bara titta och inte behöva tänka eller känna speciellt mycket, inte ha bråttom någon stans, det enda man behöver göra är att se.