Tacochips till morgonmål

Jag lever faktiskt, även om man kanske skulle tro motsatsen utifrån hur mycket jag har bloggat. Har bara typ helt enkelt inte orkat. Tid, det har jag hur mycket som helst av, eller näe, men i allafall, att skriva ett blogginlägg tar inte sådär jättemånga minuter. Yao, lat alltså.
Well, jag ska inte skriva mer om hur lite jag har bloggat, för det är en ganska tråkig sak att skriva om. Det är typ som McDonaldsmat. Ingen egentlig energi att ta tillvara men fyller ändå magen och ger en mättnadskänsla för en stund.
Läste idag ut min favoritbok för andra gången, Ibland bara måste man heter den. Eller jag vet inte om det är min favoritbok men det är definitivt den gulligaste boken jag har läst. Dessutom är känslan genom hela boken så  härligt underbar att jag vill bajsa persikorosa regnbågar.
Ja, och så har jag nu det där röda håret då. Här är en gif på det.

Julias hand.

Haha, får se om all färg går ur på typ tre sekunder när jag tvättat håret imorgon.