Kastar russin åt katterna

Kommer ihåg back in the days då vi hade katt. Han hette Jum-Jum, efter killen i Astrid Lindgrens saga Mio min Mio. Naturligtvis visste inte jag det då jag var liten, så när jag hörde den för första gången trodde jag att seriefiguren bara RÅKADE ha samma namn som vår katt.
Fakta om Jum-Jum:
Han blev 15 år gammal.
Han var halvangora vilket innebar att pälsen var som en enda stor dreadlock. Nästan.
Han tyckte om russin och ost, utöver det också kattmat och hela grillade kycklingar.
Han var svart (EGENTLIGEN) men på grund av ålder var nog största delen av pälsen grå.
Vår hund var lite rädd för honom. Han hatade henne.

Nu finns han i himlen tillsammans med moffa. Han äter russin och stulna grillade kycklingar och moffa sitter brevid i en gungstol med sina svarta finskor på och skrattar åt honom och säger: "Nå voi noo er 'a taso!"
Det vet jag. För jag vet allt, i alla fall det som inte går att bevisa.

Sned.

Här kommer en lista över saker jag är irriterad på just nu.

Jag är sned. Troligen är det möjligt att fixa till det hos en naprapath eller fysioterapeut. But still, jag är sned.

Min häst är sned. Han varken tar stöd eller lyssnar särskilt bra på vänster tygel.

Mitt hår ser bara för hjäfvligt ut. Ursäkta kraftuttrycket.

Jag har slösat onödigt mycket pengar på godis, glass etc under de få år jag har bestämt över såna saker själv.

Hans tatuering är ju asball :( Gillar ordet "asball", bara för att det är så svenskt.

Ge mig ovanstående saker nu. Jag är trött. Auf Wiedersehen.

Irrelevant bajs ur mitt huvud #1

Nu har jag lusta att bara skriva om ingenting, så därför tänker jag göra det också. FÖR ATT JAG KAN. [arrogant] Jag gillar att tänka, något jag inte är helt fullt kapabel att göra nu, i varje fall inte sammanhängande vilket kommer att märkas på blogginlägget. Jag skulle vilja klämma in orden "häpna", "rodna", "förundras" och "relevant" i sammanhang som är figursydda för just de orden. Tyvärr orkar jag inte med det så jag skriver bara ut dem rätt och slätt:

Häpna

Rodna

Förundras

Relevant

Fabulöst. Extraordinärt (vad betyder det ens?). Helt jävla fantastiskt. Synd bara att jag inte orkar skriva längre, så är det då man har en konstnärssjäl. Man kan bara skriva då man har inspirationen men det förstår väl inte alla vanliga, gråa, lägre stående tråk-mänskor. (jag var inte seriös nu)
Var beredda på fler inlägg av den här sorten.

Hüvasti ~

Jag vet

De flesta vet att man inte alltid säger vad man menar. Nu talar jag verkligen inte om att vissa mindre intelligenta individer av könet kvinna säger sådana saker som "Nä, jag mår bra" även om sorgen håller på att äta upp dem inifrån, eller "Nej, du har inte gjort något fel" när de menar "Jag hatar dig och vill att du ska brinna i helvetet!!! :@". Näääe. Jag tänkte bara nämna kort att jag har märkt att jag säger "Jag vet" ganska ofta. Mestadels är det min mamma som drabbas av det. Till exempel kan hon säga att det finns mat i kylskåpet som jag kan äta, jag svarar JA VEEET!! även om jag inte visste det. Eller så kan någon säga något som man inte visste, men faktum att det är på det viset är ändå så uppenbart att man säger "Jag vet", även om man inte visste.
Min slutsats av detta: "Jag vet" betyder inte alltid att man visste det från förr, man säger det ofta när man menar "Jag visste det inte, men nu när du säger det så är det ju uppenbart att det är på det viset". Jaha, det var ju långt. Ska jag säga det då istället? Nej, utan i stället för att läsa upp hela den novellen när det kommer en sådan situation så säger man helt enkelt bara "Jag vet". Ingen kommer ändå att bry sig.

Hur räknar man ut volymen på ett nästan-halvklot?

Ibland vet man inte riktigt hur man lyckas med olika saker i livet.Det kan vara allt från att skriva 9+ i ett biologiprov till att misslyckas, dock sker det sistnämnda betydligt oftare. Vilket ju är lite tråkigt. En sak jag och några andra har lyckats med idag är att just misslyckas. Jag ska ta det från början.
      På dagens fysiklektion fick vi i uppgift att räkna ut massan på en pelare formad som ett rätblock med ett fult nästan-halvklot på toppen. Vi visste redan vad den underbart fula skulpturen hade för densitet så det var bara att ge sig ut och mäta, räkna ut volymen och efter det räkna ut massan. Tydligen var det inte det för oss. Istället för att räkna ut vad skiten vägde gjorde vi en massa uträkningar om andra mer eller mindre irrelevanta saker och slösade vår tid på det. Tydligen tyckte vi det var ofantligt kul att pracka.
      Hur som helst fick vi aldrig reda på vad pelaren vägde (vad  u det EGENTLIGEN ska vara bra för).
Lite utdrag ur en vanlig skoldag, sådär.