En lame söndagsmorgon

Så när man nu då har en blogg, vilken man har startat för att kunna skriva av sig, så vet man ju så klart inte vad man ska skriva om. Jag kunde ju så klart skriva om vad jag har gjort idag. Ja, så får det bli.
Jag vaknade cirka 09.05. Jag gnuggade sömnen ur ögonen och gäspade (nej jag gäspade faktiskt inte, men det lät bra) lite. Kollade lite åt sidan och tog upp boken jag håller på att läsa; Vargbröder: Ondskans schaman. Läste i den till lite över 10 och fick under den tiden, för andra gången, reda på hur Torak gick till ekschamanen för att döda honom, men misslyckas och brinner i stället nästan upp. Inte oväntat, men så går det då man läser om en bok. Sedan klättrade jag ner ur sängen och kände mig otroligt lame. Gick fram till dörren och funderade under tiden på huruvida jag skulle ta på mig sockor eller inte. Jag beslöt mig för att lämna sockorna i sängen och tog tag i den kalla dörrhandtaget och öppnade dörren.Jag steg in en ny värld, full av möjligheter men istället för att ta vara på de möjligheterna for jag på WC.
   Efter det fantastiska toalettbesöket, som hade ändrat min syn på livet knäppte jag på datorn och här sitter jag nu.
Nääe, jag vet inte om det här med att skriva om vad jag gör om dagarna var en så bra idé i alla fall. Får nog komma på något annat att skriva om i fortsättningen...

...en till blogg?

Bestämde mig för att starta en blogg jag också. Inte för att vara mainstream, inte för att vara som alla andra eller för att jag tror att folk faktiskt vill veta vad jag gör om dagarna. Nej, jag vill blogga för att:

1. Få utlopp för mina tankar. Jag tycker att det är roligt att skriva och uttrycka mig verbalt och vill gärna bli bättre på det, så varför inte starta en blogg där folk kan se vad man skriver också?

2. Inspirera och bli inspirerad. Vad skulle inte vara roligare än att veta att man har inspirerat någon att göra något bra (eller dåligt, ingen skillnad)? Dessutom tror jag att man kan bli inspirerad av sig själv också, genom att skriva och uttrycka sig tror jag att man lättare får inspiration till annat också.

3. Att bara få skriva vad man vill och när. I skolan får man ju skriva mycket. Dock inte vad man vill, när man vill och hur mycket (eller i många fall, lite) man vill.

En sak till. Jag _hatar_ när folk skriver talspråk/dialekt genom heeeeela inläggen, ser fult och oengagerat ut. Jag kommer inte att göra så, utan ska sträva efter att göra inläggen personliga utan att behöva ta till "metoder" som att skriva slang, eller, ja liknande.

Har väl inte mera att tillägga i detta första, pinsamma, introduktionsinlägg. Farväl, tillsvidare i alla fall.